Let me tell you something. You're worth it. No matter how many times someone has told you otherwise, you really are.
Blev typ inspererad så kör ett till tankeinlägg, om hur du ska göra för att inte bry dig så mycket om vad andra säger och tycker om dig, och om hur du får bort komplex.
Grejen är den att egentligen bryr sig inte folkt lika mycket som man tror.
Eller jo, dom bryr sig antagligen mer.
Men dom grjerna som vi har komplex för är det oftast bara vi som tänker på.
T.ex om Greta tycker att hon har jätte stora fötter, då går hon runt och tänker på det hela dagen och kan inte riktigt slappna av för hon tror att alla andra också tänker på hennes stora fötter och skrattar.
Men egentligen så tänker dom inte alls på det, dom kollar inte ens på hennes fötter.
För oftast så tänker man mycket mer på det själv en alla andra.
Och efetrsom dom flesta går runt och tänker på saker som dom skäms över, så börjar dom försöka hitta fel på mäniskorna i sin omgivning för att känna sig bättre själva.
Om vi återigen tar Greta och hennes fötter som ett exempel.
Eftersom Greta mår så dåligt över sina fötter så börjar hon kolla runt på sina medmänniskor efetr något som skulle vara fel på dom.
För att känna att hon är bättre en någon.
Och om Greta då börjar påpeka för Kalle hur stor näsa han har även fast den är helt normal, så kommer Kalle efter ett tag att ha inbillat sig att hans näsa är helt fel, stor osv.
Så det som från början inte var ett problem för Kalle har nu gjort att han skäms och upplever att det är fel på hans näsa.
Jag har en kompis som känner sig kort, som mår skit över sin längd.
Han upplever det som att alla tänker på den och därför mår han dåligt.
Att han har ett utseende som dödar, en insida som är helt underbar osv spelar ingen roll för honom.
För det är hans längd som han fastnat på.
Och istället för att folk ska tala om för honom hur underbar han är, så påpekar dom hans längd.
Vilket gör att han hamnar i en ond spiral.
Sen vet jag att alla som går förbi honom är avundsjuka på hans utseende och hur fin han är.
Men det lyssnar han inte på, för han ser bara sin längd.
Om han inte fått dom kommentarerna hade han antagligen varit mycket gladare och säkrare, han hade tänkt på det men inte lika mycket. Han hade mått bättre.
Men hur ska man nu göra för att inte ta åt sig?
Jo, det finns vissa knep man kan ta till.
Tänk te.x att dom är avundsjuka och måste trycka ner dig för att må bra, för även om det inte känns så så är det de i 95% av fallen.
Eller så tänker du att dom är inte heller perfekta , du ska självklart inte påpeka det för dom rätt ut för då sjunker du till ders nivå.
Men ha det i huvudet, så känns det bättre.
Och den gamla klassikern att ställa sig framför spegeln varje dag och upprepa frasen " jag duger precis som jag är och är underbar för att just jag är jag " för även om det känns löjligt så kommer det funka efter ett tag det lovar jag.
Och sen ska du inte fokusera på det du ogillar med dig själv, utan det du gillar.
Då kommer du glömma bort det andra.
Och eftersom att du knappast vill höra negativa ord om dig själv, säg inte saker om andra. För det utjatade frasen att man ska behandla andra som man själv vill bli behandlad, den gäller fortfarande. Påpekar du någons fel, bli inte förvånad om den påpekar dina.
Och till sist, kom ihåg att du är bra som du är och unik. Var dig själv för det finns bara en va dig och det är DU.
Ni som orkade läsa, ska ha cred. Och om det är ventuella stavfel så orkar jag inte rätta.
Peace and love /Sanna
Kommentarer
Trackback
